Aurora från bandvagnsförarperspektiv

Aurora 17 börjar på onsdagskvällen med att ta sig till mobiliseringspunkten, där jag blev inskriven och lämnade uppgift om närmaste anhörig, och hur långt jag har från hemmet, som underlag för bilersättningen. Därefter lastas alla bandvagnar med våra stridspackning, tross, skyddsväst, hjälm, skyddsmask och stridsväst dvs soldatens personliga utrustning. Den här gången var bandvagnarna redan lastade med gruppens gemensamma utrustning och lastsäkrade.

På plats möter jag den nye andreföraren som nyligen utbildats av Bilkåren och tillförts vårt kompani. Vi delar upp körningen så att jag kör onsdag-fredag och han tar lördag-söndag. Första uppgift blir att skjutsa alla gruppchefer till förläggningsplatsen medan resten åker för att plocka ut vapnen. Vi får inte uppträda enskilt under övningen så på tillbakavägen till vapenkasunen åker jag i eskort med en Pb8. Vi lastar upp vapen och ammunition och kör sedan i kolonn till förläggningsplatsen. 20170922_105740Väl där konstaterar andreföraren och jag att vi behöver hitta en lucka med tid för att reda ut lastsäkringen, den visar sig inte vara korrekt genomförd. Bla har kapellet på taket dragits över bandvagnens verktygslåda och surrats i handtaget till denna istället för de korrekta lastsäkringspunkter som finns. Efter kompanichefens genomgång springer vi förbi det uppdukade kvällsmålet och rycker åt oss några mackor som vi äter på gående fot. Därefter lastsäkrar andreföraren i bakvagn medan jag erbjuder mig att ta taket. Det är uppfriskande soldatväder med spöregn och mörker så pannlampor behövs. Blöta och småkalla går vi sedan in till plutonchefens samling. Därefter kommer ordern: alla fordonsförare ska vara i säng om en kvart! Klockan är 22:15 och för att förarna ska hinna få reglementerad dygnsvila på 6 timmar så är det bara att släppa allt och komma i sovsäcken. Reveljen går 04:30.

20170920_223448Vi hittar våra tilldelade platser på betonggolvet, applicerar öronproppar och försöker sova i symfonin av 150 personers snarkningar.

Nästa morgon vid reveljen konstateras att det blivit något missförstånd kring en förberedande order så nästan samtliga soldater har lämnat kokutrustningen kvar hemma. Frukost är i pulverformat. Någon har dock med en vattenkokare och el finns. Själv har jag rutinerat nog gjort ostmackor hemma och tagit med. Frukosten äts gående.

Vagnarna lastas upp och lastsäkras. Kulsprutan monteras i lavetten på taket. Vi får formationsordning 2a grupp, 1a grupp, 3e och 4e grupp och kör till kolonnbildningsplatsen. Sedan bär det iväg in mot stan. Folk vinkar, fotar och hejar utmed framryckningsvägen. Under vägen får 2:a gruppens förare ett styvt jobb, då det visar sig att kompaniets Pb8-förare, som ligger före, uppenbarligen inte är utbildade i kolonnkörning. Vi försöker tappert hålla ihop förbandet i våra bandvagnar som beordrats hålla 50 km/h och så mycket mer fart kan de heller inte komma upp i. Till vår hjälp har vi hjältarna i Trafikplutonen och mc-förarna ifrån FMCK. I höjd med Albano höjs dramatiken ytterligare då min ksp-skytt hastigt blir svårt sjuk och svimmar av. Mitt i rusningstrafiken blir hela militärkolonnen stående på en ganska trång passage medan soldaten får akut hjälp av stridssjukvårdare och det beslutas att ambulans behöver tillkallas. Kompaniet åker i förväg medan vi inväntar ambulansen på en närbelägen bensinstation.

Därefter kör vi ikapp kompaniet som inväntar bakom tennisstadion på Östermalm. Vi gör färdiga till strid bland förvånade stockholmare och kör sedan till en fordonsavställningsplats (FAP). Vi framrycker till fots i morgonrusningen på tunnelbanan, därefter genom bostadsområden och ett skogsparti i Hjorthagen tills vi slutligen är framme vid dagens mål – ett övergivet kontorshus. SVT filmar vår inbrytning och tagande av objektet. Efter ett par timmar är fienden slagen och huset säkrat. 20170922_094226Fordonsförarna skjutsas till FAP och hämtar alla fordon och parkerar vid det tagna objektet. Därefter roterar vi som infartspost, lyssnarpost resp patrullerande post varvat med att vara Quick Respons Force med bandvagnen. Dagen avslutas på ett parkettgolv i ett närbeläget kontorshus. Vilken lyx! Det finns el, rinnande vatten och fungerande toaletter.

Dagen därpå är det som alltid tidig väckning och bråttom, fienden vilar tydligen aldrig. Vi lastar upp bandvagnen, gårdagens kvällsmål blir dagens frukost och åker genom stan till vårt nya objekt Bromma blocks. Meddelandet kommer: Sverige är i strid, fienden har tagit Arlanda och vi måste försvara Bromma flygplats. Vi inväntar Pionjärtrupperna som ska försvåra fiendens framfart genom att bla flytta stora stenblock, borra sönder asfalten på landningsbanor och spränga saker i luften. Natten innan har de övat på att lägga broar. Vi gör en förflyttning till ett skogsområde norr om flygfältet och pionjärerna får stridskontakt. Vårt hemvärnsförband får i uppgift att säkra området. Vi får därefter order om att slå läger på en lerig plätt mitt under inflygningen till Bromma. Det regnar såklart oavbrutet där vi klafsar fram och försöker få rätsida på ett antal defekta tält i det tilltagande mörkret och regnet. Någon slags ved-batalj bryter ut mellan tälten och ett antal soldater med högre stridsvärde än snittet går in och reder ut så alla ska känna sig nöjda med vedfördelningen. Jag får information om att jag kan behövas som fordonsförare trots att det nu är dags att jag lämnar över bandvagnen till min andreförare. Således så slipper både han och jag såväl nattpatrullering som att sitta eldpost. Klockan är 00:30 och reveljen skjuts fram till 07:00. Vi tjippar omkring i leran som finns ymnigt av även i tältet. Jag antar att villaägarna i Bromma blir lite förvånade vid morgonkaffet, helt plötsligt har de en tältstad utanför köksfönstret.

Nästa morgon serveras frukost från fältkoket som tydligen haft en mindre lyckad start. Den levererade gröten visar sig mest bestå av kokvatten. Några soldater är hungriga nog och låtsas att det är uppfriskande välling, vi övriga gnager på några smörgåsar. Dramatiken uteblir inte heller denna dag. Plötsligt hörs höga röster och gälla skrik åtföljt av rusande motorer och några dunsar. Rop på sjukvårdare. Det visar sig att en av lastbilarna backat in i raden av bajamajor och sånär mosat den yttersta, vari det sitter en nyss instigen soldat. Ingen kom till skada, men de blågula stridsdomarna såg ju såklart sin chans till att öva ett sjukvårdsmoment. Dagen består i övrigt av att åka bandvagn i området runt flygfältet i jakten på fienden. Vår vagn skickas på ett eget säkringsuppdrag, sambandet bryts men vi kartorienterar rätt och hittar tillslut tillbaka till vårt eget förband, som begett sig till ett koloniområde.

Överallt är människor översvallande positiva och ropar “så bra att ni finns”, de filmar, fotar och när tillfälle bjuds får de provsitta bandvagnen. Vi tipsar om Försvarsmaktens dag på Gärdet på söndagen och jag berättar om Bilkårens utbildningar. Påfallande många män råkar rasta hunden i vårt närområde och ett numerärt stort antal män puttar fram sina barn och hälsar att de så gärna vill kika, men det verkar misstänkt mycket vara papporna själva som är mest intresserade. Precis varenda kotte är positiv över att vi övar, jag hade nog förväntat mig fler sura miner. Vi åker på nytt uppdrag i villakvarteren och stridsgruppen bjuds in att korsa över en tomt för att slippa gå runt. Åter vid förläggningsplatsen blir vi beskjutna. Eldstrid och förföljande vidtar. Vi finner två skadade fiender och nedkämpar ytterligare tre. De skadade tas om hand och fångarna förs bort. Ett udda uppdrag att lasta fällda träd i och på bandvagnen dyker upp. Dessa dumpas hos trossgruppen som kliar sig i huvudet över vad de kan förväntas ha dessa till. En sista natt i fält närmar sig.

Sista morgonen rivs förläggningen snabbt och lastas upp i vagnarna. Lastsäkringen tenderar som alltid att bli en utmaning mot slutet av en övning då alla är trötta och allt möjligt finner vägen in i bakvagnen. Helst så fort man precis lyckats knåpa fast det som redan befann sig där. Kompaniet styr kosan mot “hemåt” och möter under vägen massor av militärfordon i den fortsatt upptrappade övningen. Väl tillbaka är det trångt med amerikanska trupper och alla deras fordon likväl som svenska. De bildar en lååång kolonn in mot stan. En del av dem är på väg till uppvisningen på Gärdet. För oss vidtar vård och återställande av materiel och fordon och därefter en uppställning med kompanichefen. Övningen avslutas med ytterligare en uppställning, denna gång med medaljutdelning och musikkår. Aurora 17 är i mål för vår del och på uppställningplatsen står våra bandvagnar och blänker i solen.

Bilkårist och bandvagnsförare i Hemvärnet

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s