Med två vänsterkängor i packningen

Att starta sommaren med kurs var ett bra val, 10 dagar på Ledningsregementet i Enköping som bjöd på fint väder nästan hela tiden då jag tillsammans med ca 10 kurskamrater avverkade kursen lasthantering / Marsch & Transport bidrog ju till att upplevelsen blev så  bra som man hade hoppats på.

Att gå på kurs är intensivt, lärorikt och så många nya bekantskaper man får! Dessa kurser krävde också en rätt diger utrustningslista och jag packade flitigt efter vad som stod på denna som vi fått ifrån kurschefen innan. Jag brukar få lite stöttning utav min 5 åriga schäfer när jag ska göra något nytt eller något som han blir intresserad utav, så även denna gång, med skeptisk blick följde han mig hack i häl då jag plockade ner min utrustning, jag såg på honom att han visste vad som var på gång. Han klev i sakerna, låg på sakerna och flyttade på sakerna men jag fick ihop det jag skulle, trodde jag.

Efter en behaglig tågresa till Enköping blev jag upphämtad av adjutanten Susanne som körde mig till logementet och där mötte jag några utav kurskamraterna som anlänt denna lördag. Jag etablerade mig med sängkläder, hängde in mina kläder och så vidare. Det blev en lugn lördagkväll men nya och gamla bekantskaper som dök upp och fyllde upp skåp och sängar. Kvällen kom tidigt och klockan ställdes för att hinna få frukost mm innan uppställningen dagen därpå.

kängor

Jag sov gott denna första natt och när klockan ringde var det bara upp och hoppa, ta fram grönkläder mm. När jag kom så långt som att kängorna skulle på tyckte jag att det såg lite underligt ut där de stod tillsammans på golvet. Jag tittade, lyfte och tittade och tittade på dem igen på golvet – nej! Nej! Det var två vänsterkängor!! En sommar och en vinterkänga. Jaha, inget att göra, det fick bli gummistövlar på helt enkelt, det var ju söndag så något förråd fanns det ju inte öppet eller om möjligheten att få låna något fanns visste jag ju inte ännu.

Kände att det skulle bli mycket svettigt att gå med stövlar i 10 dagar men om det inte gick att lösa så hade jag ju ändå något på fötterna och tankarna gick till min hund, där fick jag för att jag åkte iväg.

Men det som är så fantastiskt är att på dessa kurser finns strålande, glada och hjälpsamma adjutanter så också i detta fallet. Jag förklarade bekymret för dem, Susanne och Carin som lyssnade och tog till sig problemet. En dag senare när eftermiddagsfikat levererades kom det även ett par svarta, underbara kängor – vilken lättnad!

Så nu var jag lätt och luftig om fötterna och kurserna kunde löpa på utan att behöva smälta bort i ett par gummistövlar.

lastväxlare

Kursen lasthantering bestod av smått och gott från sådant man tidigare lärt sig och utmynnade i bra repetition och roliga övningar samt praktiserande av färdigheter med rullflakshantering, lasthantering, säkring av last, kranhantering mm. Kursen byggde vidare och gick över till Marsch och Transport där vår grupp fick stifta bekantskap med packgruppschefer och genomförde en övning som varade i ca 2 dagar med övernattning på annat logement. Att hantera sin lastbil, backande utan speglar, byta flak bland tallar på nästan obefintliga vägar, camouflera ekipagen, köra efter noter eller koordinater, lösa problem, samarbeta med olika personligheter var bara något utav kursens innehåll. Varvat med mycket skratt, stöttande av både kurskamrater, instruktörer och kurschefer gör att man orkar mycket mer än man tror, kvällarna på logementet var ibland sena men det uppvägdes ändå av att vi hade det så roligt tillsammans. Och som vanligt lämnar man kursen med lite vemod i hjärtat, vissa personer kanske man inte träffar igen, vissa när man minst anar – så är det att gå på kurs

Lollo, Skaraborgs Bilkår

gruppbild LT

 

Advertisements

Linjebyggnadskurs för några av Bilkårens bandvagnsförare

Söndagen den 29/5 åkte Tommy Sandström, Conny Karlsson och jag upp till Knottebo i Åsbro. Målet var Energibranschens utbildningscenter, Svenska Kraftnäts beredskapsförråd och lager. På Åsbro Kursgård utbildas arbetskraften den svenska energibranschen är i behov av. Området består av 130 hektar skogsmark med övningsfält, ledningar och ställverk i alla spänningsnivåer. Kursgården ligger i södra Närke, ca tre mil söder om Örebro.

Vår utbildning gick ut på att lära oss, tillsammans med linjepersonal uppföra Canadastolpar som elledningar kan dras mellan. 1998 råkade Canada ut för en massiv isstorm. Stormen tyngde ner elledningarna och slog ut elektriciteten i flera veckor. Läs mer om eländet här.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/January_1998_North_American_ice_storm

linjebygge1

Efter detta trauma konstruerades stolpar som kommer upp relativt snabbt och som kan få igång elektriciteten. Svenska kraftnät har köpt dessa stolpar och vi tränade för att kunna resa dem. Bandvagnsteamet ingår i en grupp som ska kunna resa stolpen. Vår uppgift är att transportera ut stolparna, material och assistera med kraft. Stolpsektionerna är 3 meter långa, av aluminium och väger 135 kg.

Första dagen fick vi lära oss om bandvagnens kran, dess styrka och begränsningar. I sitt starkaste läge klarar kranen knappt 1 ton. Vi lyfte ofta tre stolpsektioner och placerade dem på var sin sida av flaket. Annan nödvändig materiel hade vi i på en pall med krage mellan stolparna. Lasse, en anställd på kursgården gick igenom lastsäkring med oss. Olika surrningar och dess syften. Risker och konsekvenser av dåligt surrad last talade vi också om. Det är skillnad att köra vagnen med tungt lastad bakvagn.

linjebyggnad 2Vi blev tilldelade vagnar och uppdelade i team. Henrik Wallen från Vallentuna och jag körde en vagn. För att citera Henrik så blev vi ett dreamteam. Att kunna samarbeta är avgörande för att lösa uppgifter, det vet vi alla. Om man dessutom kan ha roligt så går allt så mycket lättare. Henrietta Wagland, Rickard Hurtig, Conny Karlsson, Tommy Sandström och Mikael Wirén som deltog som bandvagnsförare bidrog i allra högsta grad till den trevliga stämningen.

Vi repeterade hur man kan öka kraften med block och flera fastsättningspunkter. Finurligt!

Mycket fokus låg på säkerhet och att undvika skador, både på material och människor. Tänker man på olycksrisken hela tiden så ligger man förhoppningsvis steget före. Killarna som klättrade och monterade stolpen fick tänka lite extra på vad de gjorde. Vi som assisterade från backen fick naturligtvis också vara alerta.

Vi hade naturligtvis kontroll före körning, körning mellan koner och repetion av allt vi tidigare lärt oss om bandvagnen. Vi orienterade oss ut till en kraftledningsgata för att träna på att lossa och lasta stolpsektioner. Det var närmare 30 grader varmt så både motorer och människor var varma. När motortemperaturen närmade sig det röda fältet på tempmätaren i vagnen var vi tvungna att köra igång fläkten på full värme i kupén för att få ner temperaturen i motorn. Då blev det hett på riktigt. Mycket vatten bara så klarar kroppen det. Med rep drar man upp nästa sektion som sedan monteras fast av personalen som klättrar upp. Bandvagnen bidrar med att dra upp sektionen. Det var ingen nackdel att kunna sina knopar i detta arbete. Det var mycket rep och linor.

linjebyggnad3

Det är inte svårt att förstå att bandvagnen är det ultimata fordonet för detta ändamål. Framkomligheten, styrkan och lastmöjligheterna är suveräna. Med rätt kunskap och ett bra teamarbete är det möjligt att bygga provisoriska elstolpar i händelse av en störning. Nu ser jag fram emot att lära mig mer och träna på det jag lärt mig. Upprepning är inlärningens moder.

 

Nicolina Hybert, bandvagnsförare i Bilkåren

Praktikant på väg mot kursadjutant

IMG_1678[1]

Praktikant jag är, en praktikant till Carin Widestål Liljenberg, och ska bli kursadjutant.

Just nu har vi hållit på i 6 dagar, huvudet är inte riktigt med , men Carin är lugn. Det ordnar sig. Okey, tänker jag, men var är den röda tråden?!!!!!  Finns ingen,  säger den rutinerade Carin.

Det bara händer saker, vi löser problem, vi fixar fika och handlar på Maxi. Maxi i Enköping är ett välkänt ställe nu, det gäller ju att man inte kör vilse i en ny stad.

Sen har vi den där pappersbiten, det ska göras utbetalningsunderlag, sammanställningar, betyg och så vill alla ha pengar, upprepar hela tiden SGI, ni måste ta ut ett nytt varje år……. beslutsdatum är det som gäller.

Sen ska man nog fixa en adjutantlåda med lite bra ha saker som gem, tejp, kaffekokare och egen dator mm….

Men riktigt kul och väldigt givande, härliga elever, många goa människor runtomkring en. Man är ju en i gänget.

Men hoppas hitta den röda tråden någon gång……………….

Susanne Klaar, snart kursadjutant

Asrolig övning i Marma!

Har varit bandvagnsförare med överenskommelse med Svenska Kraftnät några år och i våras kom frågan om jag ville vara med och köra på den regionala samverkansutbildningen i Gävletrakten. Verkade kul tyckte jag och anmälde mig.

rsu1

Det är en övning som pågår några dagar och vi övar tillsammans med flygförare från Frivilliga Flygkåren, sambandspersonal från FRO och personal från Svenska Kraftnät. I övningen deltar också förare och sambandspersonal som har överenskommelse med Trafikverket.

rsu3

Övningsscenariot är “Gudrun 2”. Det är Trettondagen, kallt och snökaos med stora påfrestningar på elförsörjningen som följd. Fallna träd flyttas från kraftledningar, kraftledningsgator inspekteras från luften och vi bandvagnsförare leds från flygplan.

Det är en asrolig, toppentrevlig och bra övning!

Linda, bandvagnsförare från Nyköpings Bilkår

 

B-styrka. En annan sida av en KFÖ.

Förfrågan kom, vill ni vara Opfor till 48e bataljons KFÖ v 620?

Opfor, vad är det…. Opposing Force, dvs B-styrka. Funderade ett tag.

Tja, varför inte? Jag och ett gäng från min bataljon anmälde sej.

Onsdag kvälll samlades vi vid vårt bataljonsförråd för upplastning, uthämtning av vapen samt transport till Helsingborg. Väl där delades vi på tre täter, en tät förlades norr om Helsingborg på ett övningsområde medan vi andra kvarstannade i Hemvärnsgården på Berga. Det blev en del information och avledande moment mot de ur 48e som redan ryckt in.

På torsdagen gjordes lite fler moment, bl a överlämnades ett paket från oss till Bataljonsstaben innehållande en skrivartoner och en lapp med texten att ”paketet exploderar vid öppnande eller senast kl 18:00”, detta var för att kontrollera om de hanterade en okänd situation på rätt sätt. Vi hade även figuranter som var och fotograferade, dumpade misstänkta väskor och ställde frågor om verksamheten. Soldater och hundförare från oss försökte mönstra in, allt för att störa deras mobilisering och kontrollera vaksamheten.

Torsdag eftermiddag försökte vi gå in på ett objekt men blev stoppade, vi försökte även samla information men den här gången tog det stopp. Mycket bra!

Tidigt fredag morgon, fick jag och min stridskamrat göra ett moment med bil till en grupperingsplats vid ett objekt. Vi körde igenom objektet och blev stoppade samt förhörda om vilka vi var innan vi fick fortsätta.

received_10154153849657305

Fredag eftermiddag åkte min tät ut till Hasslarp för att förbereda inför kvällens och lördagens moment med Strid i bebyggelse (SIB). Huset var en övergiven fd klubblokal , innehållande verkstad och boningsutrymmen. Där fanns gott om material och möbler för att arrangera en labyrint för att få förbandet att gå dit vi ville samt försvåra inbrytning.

När detta var gjort fördelade vi oss på 2+2+2 där två spelade poliser ute vid FAPen (Fordonsavlämningsplats), två förskanskade sej till vänster, däribland jag och två till höger. Utanför huset och inne i bottenvåningen fanns det civila figuranter från Olympiaskolan, vilket innebar ännu ett störningsmoment för hemvärnsförbandet.

Sen var det bara att vänta…

När det riggade larmet av burkar skramlade, positionerade vi oss. Jag bak en bardisk och min stridskamrat i köksdörren med observation ut i trapphuset. De andra två tog stridsställning i slutet av korridoren på höger hand.

Vårt uppdrag var att försvåra deras tagande av huset med hjälp av eldgivning och knallskott som skulle symbolisera handgranater.

Det blev en intensiv eldstrid men till sist gav Blågul order om att vi skulle låta dem komma in och att vi skulle dö. Även hemvärnsförbandet fick skademarkeringar för att öva sjukvårdsskedjan.

Sen fredag kväll skjutsade jag ut min tät till en UFA (utgångspunkt för anfall), själv återgick jag till Hemvärnsgården för dygnsvila.

received_10154153848452305

Lördag förmiddag blev det ett moment inne på ett industriområde, där vi skulle bli hittade och överfallna, vi fördelade oss som så att en person gömde sej i ett skjul (jag) och de andra uppe på en vall. Hemvärnsförbandet framryckte och eldstriden bröt ut. Medan vapnen smattrade satt jag inne i skjulet och väntade, jag såg dem rycka i dörren men den hade jag reglat. Väntan på att de skulle bryta in gjorde att pulsen ökade och adrenalinet sprutade. Helt plötslig gav en ksp 58 eld precis på andra sidan väggen jag satt lutad mot! ”Harrejavlar” vad det dundrade! Tur att jag hade mina Comtac på mej!

När eldgivningen avtog hoppade jag fram och ”sköt” dem i ryggen! En nyttig läxa för alla att säkra alla utrymmen innan man släpper garden.

Sen bar det av till Hasslarp igen för ett nytt moment i samma scenario som på fredagen. Den här gången kittades jag med en försåtminering, så efter att jag blivit nerkämpad så upptäcktes det att här fanns en ”bombväst”! Stor förvirring, vad göra??

Det blev ett himla bökande med att få av mej stridsvästen med bombattrappen på men till slut lyckades dem, jag spelade ju död och gjorde mej väldigt otymplig.

När vår chef blivit gripen och förd utanför huset, avbröts momentet. Vi städade undan militär material och återställde lokalerna i ursprungsskick, sen samlades vi vid hemvärnsförbandets FAP och tog del av genomgången.

Kvar var återhämtning och återtransport dagen efter till vårt eget bataljonsförråd för vård och återlämning av material.

received_10154153842187305

Man lär sej mycket på våra ordinarie KFÖ och SÖF men man lär sej minst lika mycket genom att agera B-styrka/figurant. Får du möjligheten att vara med, ta den! Man ser övningarna ur en annan synvinkel, blir uppmärksam på problematik som kan uppstå och framför allt, man får en förståelse för varför vi övar på det sätt vi gör.

Anna Holmqvist

Tf Packgruppchef/492 Insatskompani