Steg för steg, från en hand till en annan

Anhöriga_1IMG_20151028_143953

Jag har nu avslutat dag två som frivillig på Migrationsverket anläggning i Ljungbyhed. Här är det helt andra arbetsuppgifter för oss än vad vi hade i Malmö.

Jag har bland annat:

Varit delaktig att lämna transferkvitton.
Sökt efter folk i de olika rummen för att meddela transfer till annat boende.
Delat ut hygienartiklar, mjölkersättning, blöjor, tvål osv osv.
Letat kläder till babys och barn.
(De vuxna hänvisas till Röda Korsets tider på anläggningen, måndag, onsdag, fredag samt söndag, mellan tio och tolv. Där får de en uppsättning per person av skor, tröja, byxor och jacka.)
Lämnat ut Sampack som innehåller lakan, handdukar och husgeråd.
Tagit uppgifter och ringt vårdcentral för att boka tid för asylsökande.
Ringt taxi eller skjutsat dessa till vårdcentral i Migrationsverkets hyrda fordon.
Lekt med barnen som samlas runt Migrationsverkets kontor.
Skrivit upp dossienummer samt adresser till släkt som kan ta emot asylsökande som vill från Ljungbyhed.
Lyssnat på dem samt försökt kommunicera med dem på engelska och enstaka ord på arabiska.
Skrattat med dem.

Och till sist vinkat farväl till gänget som jag daktade min sista arbetsdag i Malmö. De kände igen mej och jag dem. Idag åkte de med transferbuss i riktning mot Kristianstad, mot nytt boende. Vem vet, vi ses kanske igen.

/Anna, bilkårist och frivillig.

Fotnot: Daktning är att man fotograferar den asylsökande, noterar längd och ögonfärg samt tar fingeravtryck på dem.

ljungbyhed-jpg

 

Advertisements

Slit och släp, men bara glada miner!

IMG_1122[1]IMG_1126[1]

Några veckor om året har jag möjligheten att byta ut mitt jobb som Bilkårens generalsekreterare mot att få vara ute och tjänstgöra som instruktör på våra kurser. Det är en fantastisk möjlighet att så nära få följa och vara en del av vår ”kärnverksamhet”, nämligen att utbilda fordonsförare till totalförsvaret.

Just nu är jag i Östersund och jobbar med en grundkurs bandvagn. Jag har mött ett otroligt positivt gäng där alla är sugna på att lära sig och tar sig an alla uppgifter med ett stort leende. Precis så vill vi ju att det ska vara på våra utbildningar. Vårt frivilliga engagemang är an stark drivkraft, inte bara för att göra insatser, utan i minst lika hög grad för att lära sig nya saker.

Idag, en söndag drygt en vecka in i första kursdelen, har vi ägnat åt oss fältarbeten. Det är förstås för att både ha förståelse för vikten av att göra kloka vägval i terrängen och att faktiskt veta hur man ska göra om det blir extra knixigt och kunna ta sig ur en besvärlig situation. Vi instruktörer hade letat reda på djupa krondiken där uppgiften var att samla ris och sly för att göra diket grundare och därmed ta sig över. När den uppgiften var löst flyttade vi oss till ett annat område i skogen där vi hade ”planterat” några bandvagnar så de stod riktig knixigt till och det enda sättet att kunna köra loss dem var genom att med domkraft, stockar och stenar palla upp och bygga sig ur knivigheterna.

Det var mycket slit och släp och en och annan svettdroppe. Men inte en enda sur min, tvärtom klingade härliga skratt i skogen och alla uppmuntrade varandra och hjälpte till. Enda pausen blev när kursadjutanten Agneta dök upp med kaffe och små bakelser. Stridsvärdet på topp igen och snart var bandvagnarna loss.

Efter en sån här dag i skogen tillsammans med ett härligt gäng bandvagnselever kan jag bara konstatera att det vi gör i Bilkåren är fantastiskt. Kunskap, engagemang, glädje och sammanhållning!

 

Eva, i vanliga fall generalsekreterare, men denna vecka bandvagnsinstruktör

IMG_1129[1]

Hälsningar från Östersund!

Gilbert o Jimmy

Hej bilkårister!

Här på Frösön har vi haft tio ansträngande, men stimulerande och roliga dagar. De har varit fyllda med lektionsförberedelser, hållande av övningar och god mat. Vädret har varit fantastiskt, inte en enda regnig dag! Trots en del tidstjuvar som exempelvis generalsbesök och däcksbyte på kursadjutantens bil så har vi nu kommit i mål och ser fram emot avslutningsmiddagen.

P.S. Håll utkik efter den kommande artikeln i Bilkåristen

Soliga hälsningar från bv-instruktörseleverna, Gilbert & Jimmy

Däcksbyte

Det kom ett mail…

FB_IMG_1444856423218

Den 5 oktober  låg det där, det vidarebefodrade mailet från en person i den regionala staben, med vädjan om hjälp till Migrationsverket.  Vår chef meddelade att behovet fanns att hjälpa till om så ens enstaka nätter.  Han betonade att det inte var ordersatt från Försvarsmakten utan att det sker på helt frivillig basis. Dock skulle vi ta i beaktande att ha ett värdigt bemötande samt följa Försvarsmaktens Värdegrund då vi som soldater representerar dessa  vare sig vi är i uniform eller civila kläder.

Vi skulle vara behjälpliga med mottagning och registrering av ensamkommande flyktingbarn. Flera av oss svarade direkt på uppmaningen och tog kontakt.

Jari var först ut, redan kvällen efter att mailet kommit ut var han på plats i Malmö för att stödja Migrationsverket. Det han mötte var förvåning av personalen, de var inte förberedda på att det skulle komma frivilliga.

Efter ett par timmars introduktion, bistod de frivilliga Migrationsverkets handläggare med hanteringen av asylärenden, då inga personliga kort för access till datasystemet utfärdats.

Timmarna går, vi möts av lukten av rädsla, ångest och oro. Väntsalen är kal, endast stolar på rad till de väntande. Det finns tillgång till vatten och toalett. Ingen mat finns att få, Jari fick frågan av två sökande när deras ärende förväntades tas upp. Klockan var då 22:00 och de hade väntat sedan 07:00. De är unga, bara barn, stela om sina lemmar, kalla händer. Rädda, oförstående ögon. Språk som de inte behärskar. Kommunikationen med dem sker med enstaka ord på Dari, Arabiska, Engelska och kroppsspråk.

Våra lugnande röster och leenden får dem att slappna av delvis, och känna en smula mänsklig värme.

Vi förstår att de varit med om fruktansvärda händelser med tanke på deras skador vi ser på deras ansikten och händer, men vi har ingen aning om de trauman som satt sej i deras psyken.

Personalen på Migrationsverket jobbar konstant, här finns ingen tid för kaffepauser eller längre toalettbesök. Vi frivilliga jobbar mellan 21:00 och 07:00, tiden flyger, helt plötsligt är arbetspasset slut. De finns så många som väntar.

Niclas och Jennica tar helgpassen som är dagtid, de får då jobba med asylsökande familjer. Jennica berättar: De är så mycket som de inte förstår, som att man inte behöver köpa vatten för att göra välling till sin åttamånaders baby, en sak som är självklar för oss som rent vatten i kranen är inte det för dem.

Niclas berättar att han är stolt över att kunna göra en liten insats, om än bara att få ett barn att le av en high-five.

Christopher säger:  Det är en oerhörd kontrast att komma från det annars så bekymmerslösa arbete man har till detta som är en helt annan, och för de flesta, dold värld. Samtidigt vägs det upp av känslan att man gör något gott. Tacksamheten hos Migrationsverkets personal som nu kan känna att de ialla fall lite lyckas räcka till. Den syriska familjen som glatt vinkar adjö när vi tagit emot deras ansökan. Barnen som slipper sova ännu en natt på ett hårt marmorgolv.

Jari: När samhället och Myndigheter kallar, ställer jag upp med vad jag kan. Att skänka medmänsklighet till medmänniskor är en belöning som räcker länge.

Jag själv anser  att alla människor ska få samma likvärdiga bemötande, oavsett vilken bakgrund de har. Alla människor är lika värda, alla har rätt till en ny chans här i livet.

Vi som jobbar med detta  orkar en viss tid och har förhoppning att andra kan ge lite av sin tid, om än så bara en lördag eller söndag.  Samhället behöver stöd nu precis som vid skogsbränder, stormar, översvämningar och eftersök.  Det arbete vi gör ger en tillfredsställelse för själ och sinne, att visa medmänsklighet är en självklarhet.

Anna, bilkårist

Bandtraktorer och Bilkåren

Bandtraktor o sten

Igår besökte jag Åsbro kursgård och fick där en väldigt bra guidning av Anne Kataja som är utbildningsansvarig. Åsbro står för nästan hela energibranschens utbildningar. Allt ifrån yrkesutbildningar, specifika branschutbildningar och insatsstyrkans. Insatsstyrkan är den nationella reparationsresursen för elförsörjning vid störningar, sabotage och naturkatastrofer. Vid extra ordinära situationer finns ett behov av personer med speciell kompetens. Svenska Kraftnät har, för att tillgodose detta behov, bl.a. ingått avtal med frivilligorganisationerna. Genom dessa avtal får Svenska Kraftnät tillgång till personer utbildade på bandvagnar och terrängbilar, bandtraktorer, operatörer för reservkraftaggregat, piloter för flyguppdrag samt MOLOS-besättningar.

På Åsbro genomförs Bandtraktorutbildningen och det är FAK och Bilkåren som svarar för den. Bandtraktorerna används vid byggande och reparation av kraftledningar.

När jag är på besök har jag turen att just en sådan utbildning är på gång. Två medlemmar från FAK och två från Bilkåren är inne på näst sista utbildningsdagen och nästan det enda som återstår är skötsel. Men innan dess ska de få upp den lilla stenen som visade sig efter lite grävande vara väldigt stor och vägde flera ton. Men efter lite handledning av instruktörerna Fredrik och Sigge och mycket baxande av både maskiner, jord och sten så lyckades den grävas upp och placeras i skogen. Jag pratade lite med killarna som var helt lyriska över utbildningen. Kompetenta och lugna instruktörer och mycket övning. – Även om en alltid vill köra mer. En av höjdpunkterna var onsdagskvällens körning i skogen och i totalt mörker. Adrenalinhöjande!

De hade även hunnit med ett kvällsbesök på nostalgimacken i Laxå, den sociala biten är inte minst viktig under en sådan här utbildning.

Innan jag åkte från Åsbro hann jag också med att få en titt i beredskapsförrådet. Här finns allt från bandvagnar till stolpar och månlandare.

När jag lämnar Åsbro konstaterar jag att det finns stor kompetens, engagerad personal och glädje på kursgården. En bra samarbetspart för oss i Bilkåren.

 

Susanne Wieselgren, Verksamhetsutvecklare på Bilkåren

Månlandare

 

Välkommen nya ÖB!

Torsdagen den 1 oktober tillträdde Sveriges nya ÖB. Under en ceremoni på Karlberg överlämnade Sverker Göranson överbefälhavarens kommandotecken till Micael Bydén. Micael var tidigare Flygvapenchef.

I sitt tal som ny ÖB talade Bydén om det förändrade säkerhetspolitiska läget, nya svårbedömda hot och det reformerade totalförsvaret. Han pekade också på att Sverige sällan haft så kompetenta anställda och frivilliga. Nu följer ett arbete med att anpassa arbetssätt för att få ut mesta möjliga effekt av de resurser som tillförts. Bydén avslutade med: ”Det är med självklar stolthet och framåtanda jag nu tar befälet över Försvarsmakten!”

Bilkåren uppvaktade såväl avgående som tillträdande ÖB under dagen.

Tack Sverker Göranson för dina drygt sex år som Sveriges överbefälhavare!

Välkommen Micael Bydén! Bilkåren ser mycket fram emot framtida samarbete!

Malin Dreifaldt, riksbilkårchef

ÖB fota combat camera

Foto: Alexander Gustavsson, COMBAT CAMERA

 

Goda nyheter: tolv nya bandvagnsförare till hemvärnet!

GkBvHarnosand2015 GkBvHarnosand2015_3

Vi börjar med de goda nyheterna först, samtliga deltagare på grundkursen i Härnösand klarade kursen och är nu godkända förare på Bv206 under barmarksförhållanden. Block två av denna mycket roliga och intensiva kurs har innehållit både saker som vi hade under block ett och helt nya saker. Mycket fokus låg på körning i mörker vilket vi alla kände var nyttig lärdom att ha med sig hem.

Det var roligt att komma till Härnösand och träffa de nya vänner man hade lärt känna under block ett. Samtliga deltagare från block ett återkom till tvåan vilket gjorde att vi än en gång hade jämna par i varje fordon. Även denna gång började vi med teori. FM FG 1000 rivstartade vi med på måndagen och även om vissa av oss inte kände att det fanns någon logik i det så lyckades Amos ta oss alla igenom utbildningen med godkänt resultat på provet.

Första körning vi gjorde med våra bandvagnar var till halkbanan. Att köra på denna med bandvagnarna var en mycket annorlunda upplevelse som vi är glada att ha provat på eftersom det visar fordonets uppträdande när fästet är mindre bra. Eftersom vår kursledning var så förutseemde så fick vi även köra minibuss på halkbanan vilket gör att vi även fick med det på vårt förarbevis. Militära trafikregler inklusive grunderna i mörkerkörning och vilka regler som gäller för oss när vi kör fordon i militär skrud lyckades våra eminenta instruktörer få in i våra huvuden på något sätt. Ingen av kursdeltagarna behövde omprov för att klara nåt av de prov vi genomfört under kursens gång.

Körövningar på “körplan” fortsatte vi med. Serpentin både raka och i cirkel, konbanor att backa oss igenom mellan träd och buskar, vändning på väg, vänding på väg med tillgänglig ficka, stridsbärgning i rolig (läs brant sluttande) terräng avlöste varandra i ett bra flöde. Allt eftersom pushades vi till att genomföra övningarna snabbare och snabbare men alltid med fokus på att det skulle ske säkert. När vi tyckte att vi kunde dessa övningar så fick vi göra om dem i mörker vilket gav oss en helt ny upplevelse. Att köra cirkelserpentin med avskärmad belysning och med möte i så hög fart som möjligt var roligt, även sen banan började bli lite sönderkörd och vissa svängar var djupa gropar, men det var ju del i utmaningen att köra fort men säkert.

Vägkörningsövningar med omkörningar, vändning på väg, flygvarning (hitta och köra in i på dold plats) m.m. gjordes också, i dagsljus, i mörker med full belysning och med avskärmad belysning. När vi gjorde detta i mörker fick vi också vår enda skarpa bandkrängning, den gick dock väldigt smidigt att åtgärda trots att krängningen hade gått inåt men med många arbetsvilliga personer så går det mesta att lösa snabbt och bra.

Det som de flesta var överens var roligast var våra orienteringsövningar, vi hade en i dagsljus och en i mörker där vi enskilt i varje vagn fick söka upp kontrollerna. Det blev olika vägval och olika strategier från vagn till vagn men vi tyckte alla att det var roligt att verkligen få planera all vår körning helt själva. När vi närmade oss slutet så kom vi till övningsdygnet, det innehöll gruppvis långmarsch till Hemsö där vi besökte Hemsö fästning och sedan gruppvis marsch tillbaks till Härnön där vi fick em del uppdrag och utsattes för olika problem som eldöverfall och trafikolyckor för att slutligen påbörja vården av våra bandvagnar.

Efter block etts berg- och klippblockskörningar så var all terrängkörning vi ägnade oss åt under block 2 ganska enkel, men det kändes ok i alla fall särskilt när vi körde i mörker. Vi har under block 1 och 2 fått testa bandvagnarna ganska ordentligt, det var många med mig som blev förvånade över vilken terrängkapacitet Bv206 verkligen har.

Denna kurs var minst lika trevlig och rolig som den första delen var och vi hade ju lyckats få vissa rutiner under block 1 som vi hade med oss in i block två. Nu är det bara se till att vi alla får in rutiner på våra hemförband också. Härnösand är en trevlig med allting nära till hands och varierande övningsterräng. Den kursledning som har haft ansvar för att tillse vår utbildning har varit mycket kompetenta och visat både humor och allvar i en lämplig blandning.

Jag önskar alla mina kurskamrater en god fortsättning i sitt bandvagnsliv, även ni som kör barmark i stort sett året runt. 😉

Patrik Persson, kursdeltagare GkBvHärnösand 2015

GkBvHarnosand2015_4