Utvecklande, spännande, oljigt….

Utvecklande, spännande, oljigt, utmanande, roligt och kamratskap!

Många ord dyker upp när jag försöker beskriva min upplevelse av lastbilskursen. Det blev flera ”aha-upplevelser” under teknikgenomgångarna.

Inte helt fel att förstå varför och hur alla viktiga delar i sitt fordon fungerar. Nu är det mycket lättare att lista ut vad som är fel när något inte fungerar.

Att köra lastbil är en mycket härlig känsla och inte lika stort och otympligt som jag föreställde mig. Det är mer en vanesak, så nu när jag kör personbil känns det som jag sitter på asfalten 😉

Det var bra stämning under kursens gång. Till och med vården genomfördes under skämtsamma former tack vare goda kurskamrater.

Men nu är dessa utvecklande veckor över, men troligtvis möts vårt kamratgäng åter igen på kursens vinterdel i Boden.

carolina

Carolina Hampusson, Umeå

GK Tung Lastbil i Kungsängen

Advertisements

Grattis Hemvärnet 75 år!

hv75 1

I lördags firades Hemvärnet 75 år med konserter med Hemvärnsmusikkårer och Högvaktsavlösning vid Stockholms slott.

Jag och kårchefskollegor från andra frivilliga försvarsorganisationer var inbjudna att delta tillsammans med delar av Försvarsmaktsledningen, regementschefer och chefer för militärregioner m.fl.

hv75 2

Extra roligt var det att flera Hemvärnssoldater som var med vid Hemvärnets start 1940 fick ta emot medaljer från ÖB och Rikshemvärnschefen.

Hemvärnet är idag en stor och viktig del av Försvarsmakten. Hemvärnet är Bilkårens största uppdragsgivare. Och det behövs fler Bilkårister som tecknar frivilligavtal med Hemvärnet. Jag har själv varit engagerad i Hemvärnet under ca 15 år och tycker att det är otroligt givande på så många sätt. Jag kan varmt rekommendera ett engagemang inom Hemvärnet!

Firandet av Hemvärnet kommer att fortsätta under hela året. Bl.a vid Rikshemvärnstinget i november.

Stort och varmt GRATTIS önskar Bilkåren!

Malin Dreifaldt, Riksbilkårchef

Gräsprovtagarna ute på uppdrag

ssm

Årets gräsklippningsövning gick av stapeln den 5 september. Vi var två bilar som körde runt i Stockholmstrakten. Vår bil började ute på Ekerö vid 9-tiden och gräset var fuktigt av morgondagg och den av oss som inte hade stövlar blev ganska blöt om fötterna. Vi är tre personer och klipper var sin cirkel på 1 m2. Dessa tre prover samlas i en större säck som knyts ihop och märks med gårdsnummer och namn. Därefter hoppar vi in i bilen och åker vidare till nästa ställe.

Vi tar färjan över till Slagsta och fortsätter söderut till Hölö där vår andra gård ligger. Samma procedur med klippning och märkning här. Sedan tar vi fika innan vi fortsätter. Kaffe och smörgås ute i solskenet är inte fel. Från Hölö åker vi norrut igen, men det är inte långt till nästa gård. När vi är nästan klara med klippningen där så börjar det dugga och lagom när vi kommit in i bilen så hällregnar det.

Nu återvänder vi upp till Stockholm, mina två passagerare stiger av vid Telefonplan och jag träffar bil nummer två på en mack i närheten för att ta emot deras prover. Sedan är det ut på motorvägen igen, full fart ner mot Studsvik. Svänger av motorvägen vid Vagnhärad och fortsätter in på mindre och krokigare vägar. Väldigt vacker natur, passerar Nynäs slott och bestämmer att ta paus där innan jag åker hem igen. Framme vid Studsvik lämnas proverna till vakten, vi får inte komma in på området.

Vi behöver fler provtagare i Stockholm och framförallt i Uppsala län. Ni som är intresserade hör av er till kansliet.

Lena Esbro

Verksamhetsledare Strålsäkerhetsmyndigheten

Dimman kryper sakta upp från heden

Dimman kryper sakta upp från heden, en v-formad trupp gäss flyger förbi när 14 morgontrötta grönklädda bilkårister stegar iväg mot frukosten. Efter en god natts sömn för mig men för några andre kanske mindre bra laddar vi upp kroppen med mackor, fil, kaffe mm. Vissa dagar är stressigare än andra då lastbilarna skall vara startklara till kl 7.30. Säkerhetskontrollen skall vara klar samt rätt flak/containrar ska vara pådragna. Andra dagar startar med lite mer lugn då det är teori av något slag istället.

revinge 3

Men med frukost i kropparna, bilarna klara så hör man hur alla börjar vakna till, det skrattas, någon sjunger, andra sitter en stund i morgonsolen och väntar in uppställningen.

Dagarna varvas med teori, praktik inom teknik, körning, farligt gods och mycket mer. Sakta men säkert har man nu byggt upp kunskaper i sådant man inte ens visste fanns eller att man skulle klara av. – Vet du hur man byter däck tex? Jaja på personbil kanske men nu pratar vi lastbilsdäck. Med duktig ledning i ämnet får vår instruktör Marita oss att en efter en lossa däcket, lägga det på marken och sedan sätta det tillbaka. Något som man inte trodde var möjligt för det ser så stort och tungt ut – men nu kan jag det. Att få utmana sig själv, växa som person både enskilt och i grupp är något som är fantastiskt och det gör man på en sådan här intensiv men rolig kurs.

Vi är ett roligt och fint gäng som har nära till skratt, visst uppstår det situationer i gruppen men hittills har det löst sig. Man lever nära varandra och när pressen att klara uppskrivning och uppkörning kommer närmare märker man av en viss förändring hos en del då stressen griper tag.

Men fram till uppkörningen har vi inte bara fått möjligheten att lära oss en massa vi har även fått se och uppleva en stor bit av vackra Skåne. Tur med vädret under alla våra 4 veckor har gjort att det har varit ännu bättre. Att köra från en liten by till en annan med små fina hus och vackra blommor, se havet, se kulturminnen och mycket mer gör att värdet på utbildningen stiger ännu mer. Men att man är trött på kvällarna kan jag inte förneka. Vi får ju vara uppe till kl 23.00 men ingen har varit uppe så länge på mitt logement i alla fall. Vi släcker ner vid 20.00 och tänder smålampor, läser, ser på film, lyssnar på musik eller läser på utökad säkerhetskontroll i våra sängar.

Efter lite mer än 3 veckors praktiserande i att köra tung lastbil var det dags för uppkörning. Kvällen innan fick vi våra uppkörningstider och som jag själv misstänkte skulle det bli en väntan till eftermiddag innan jag fick visa för inspektören vad jag kunde. Förmiddagsgruppen for iväg till Lund medans vi fick stanna kvar på motorskolan och lära oss hur man bogserar. Tankarna var svårsamlade då vi fick löpande rapporter om hur det gick för våra kamrater. En efter en hade klarat sig… härligt!

Så var det dags att fara in med våran lastbil till Lund och efter lunchintag var det dags för min stridspartner att köra upp samt två andra. Där stod vi andra och småpratade på en grusplan mitt ute i ett industriområde i utkanten av Lund. Det blåste och några droppar regn delade vår väntan. Att äta lunch var inte det lättaste men några gnag på ett kycklinglår och lite ris fick det ändå bli. Energipåfyllnad är viktig. Jag andades lugnt, tänkte positiva tankar och försökte att bara vara här & nu. Klockan drog iväg något men till slut kom stunden som man har väntat på från det man sökte in på kursen – uppkörningen. En karismatisk man kommer fram och presenterar sig som min inspektör. Då så  – nu kör vi! Efter mer än en timmas kontrollerande, svarande på frågor och körning i och utanför Lund var äntligen min provstund över. – Parkera där vi tog lastbilen och avsluta körningen säger han och jag svänger in vår kära lastbil intill kanten, lägger i parkeringsbromsen och stänger av.

Inspektören skriver i sitt protokoll och sträcker över sin hand och säger grattis du är godkänd!

Åh, vad härligt! Underbart – ja det bubblar inom mig och efter att vi småpratat lite om formaliteter och lite ditt och datt går vi ut till de övriga. Kramar kommer från höger och vänster. Tyvärr så klarade sig inte alla i vår grupp – två blev underkända och det gör att man vill ju trösta dem samtidigt som man själv inombords är jätteglad. Det hade varit roligare om alla hade klarat sig men de får nya möjligheter framöver och då håller vi tummarna för dem – vi har ju ändå kämpat tillsammans i snart fyra veckor mot samma mål – att ta lastbilskörkort på tung lastbil.

Lollo i Skaraborgs Bilkår

Uppdraget avslutat på AÖ15

Måndag. På genomgången som vi hade kvällen innan fick vi reda på att vi hade varsin tidig körning. Så direkt efter frukosten så var det bara till att köra fram lyxåket och börja lasta. Jag fick den sköna körningen ända till Kvarn och tillbaka. Jag lämnade Såtenäs runt 8-tiden och var framme i Kvarn vid lunchtid. Snabbt tillbaka till Såtenäs för nästa körning ner till Skövde. Nu äntligen har alla skademarkörer kommit tillbaka till sina respektive förband och vårat uppdrag är därmed slut. Så var även dagen, så det var bara till att köra tillbaka till luckan för kvällens ritualer.

Tisdag. Dagen då vi skulle avveckla vår verksamhet och återgå till det civila samhället. Vi började med att tömma och städa kasernen och köra tillbaka det vi hade lånat på serviceförrådet. Sen när allt var godkänt och klart begav vi oss hem igen mot Göteborgs Garnison. Väl där så lämnade vi tillbaka all lånad material och vårdade sen våra sprintar. Då konstaterade jag att min rullat 2627 km sen jag hämtade ut den förra måndagen (24/8). Det har varit en mycket givande övning. Vi har fått många nya vänner och övningsledningen var mycket nöjd med vår insats. Vi var mer än välkomna tillbaka nästa år. Ännu en gång så har Bilkåren levererat kvalitet till fältet. Tack för mig, vi hörs snart igen.

Rex Kongo, Alingsås Bilkår

11231911_1471431759834150_706178561248449824_n

 

Bandvagnslivet

WP_20150820_019

Då är det cirka en veckan sedan man kom hem från Grundkurs Bandvagn del 1 och jag kan lugnt konstatera att man redan vill tillbaka för del 2.

Vi påbörjade första veckan med att lära känna de övriga kursdeltagarna samt att hämta ut vagnar, motoroveraller och diverse tämligen tjocka böcker. Det första som slog mig var en känsla av lätt panik över just tjockleken på böckerna, en känsla som dock ganska snabbt försvann efter det att Kurschef Dahlberg hade dragit en snabb genomgång av schemat för de kommande veckorna.

De första dagarna var det egentligen bara teori och vård som stod på schemat vilket kändes ganska segt med tanke på hur taggad man var på att få börja köra. Nu i efterhand förstår jag dock varför, det säger egentligen sig själv att det finns en hel del man bör kunna innan man släpper ut 12 körhungriga elever i 5-tons bandvagnar tillsammans med annan trafik.

Sakta men säkert höjdes svårighetsgraden på körningen från körgård till mer och mer terräng. Backarna ( Berg med stort B för mig som är skåning ) blev brantare och brantare och detsamma gällde när det gick utför. Ärligt talat kändes det ibland som om man var skapligt dum som gör det här frivilligt, en känsla som även infann sig när man låg på asfalten i 30 gradig värme och försökte få på det där förbaskade bandet igen.

Vi körde upp och ner för backar och berg, mellan träd och ovanpå diverse saker. Det verkade inte riktigt som att det överhuvud taget fanns några gränser för hur mycket vagnarna faktiskt klarar. Lägg till riktigt bra instruktörer, både teoretiskt och praktiskt så tror jag att vi kommer bli riktigt skickliga bandvagnsförare.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att man har fått vara med om väldigt mycket på kort tid. Som vanligt hittar man nya vänner i det militära. Det har varit långa dagar, vi var alla trötta och det stod vårdpunkter ur öronen på oss men det har ändå varit riktigt kul. Tilläggas kan även att gruppen har ett nytt motto, ett som en instruktör faktiskt står för:

” Ingen minns en fegis ”

Som två små tips vill jag även säga att för det första, kör ALDRIG ner i en myr. Någonsin! Det tar väldigt lång tid att ta sig upp och det tar ännu längre tid att få vagnen ren igen. Tips två är väl egentligen inget tips utan mer ett konstaterande. Som bandvagnsförare måste man nog vara lite galen, känslan ” Det här går aldrig ” tillsammans med att hela kroppen säger nej måste på uppmaning av instruktörerna ignoreras.

Anton Kjellberg