Defense Camp

Nu är årets Defense Camp över och vi ska försöka sammanfatta detta fantastiska läger med några få ord. Vi har fått lära känna många nya människor, provat på flera olika aktiviteter samt skrattat oändligt mycket. Vi hade fyra dagar fyllda med aktiviteter där varje kår hade en egen dag att ansvara över. Medverkande var Frivilliga Flygkåren/Young Pilots, Sjövärnskåren, Bilkåren och Frivilliga Motorcykelkåren.

Äventyret började på måndagen den 27:e juni då vi samlades vid vakten vid Uppsala garnison, föredetta flygflottiljen F 16. Vi inrättade oss sedan på logementen och när hela truppen var samlad presenterade ledarna och de olika kårerna sig och vi fick all information som vi behövde. Sedan gick vi rakt på lägrets första, men definitivt inte sista fika och började bekanta oss med varandra. Eftersom vi var så många, hela 32 stycken deltagare, så delades vi upp i två grupper som skulle göra samma aktiviter fast olika dagar. Detta för att det inte skulle bli för fullt.

DC bårFör att lära känna varandra bättre så körde vi lite presentationer och lära-känna-lekar. Trots detta var det nog inte många som kom ihåg de andras namn i första taget. Det tog nästa hela veckan innan man kunde de flesta namnen, men trots det hade vi det trevligt med varandra. Efter lekarna skulle vi infinna oss i simhallen på garnisonen. Med kläderna på dessutom! Det var dags för klädsim. Det var överraskande tungt men efter att vi hade gjort några övningar och fått känna på hur det är att vara i vattnet med kläder på så fick vi till vår lättnad ta av oss kläderna och simma med badkläder istället. Mer simning genomfördes samt livräddning. Vi fick även lära oss hur man hoppar från en högre höjd på rätt sätt. De som ville fick sedan vara kvar och spela lite vattenpolo. Det var väldigt jobbigt men oerhört kul! Kvällen avslutades med nattmacka och samtliga såg fram emot vad morgondagen skulle ha att erbjuda.

På Sjövärnskårens dag åkte vi buss från Uppsala ut till Gålöbasen där vi skulle hålla till under dagen. Solen sken och vädret hade inte kunnat bli bättre. Vi stektes i solen men som tur var skulle vi få bada senare under dagen. Väl framme på Gålöbasen fick vi en intressant rundvandring. Bland annat tittade vi på motorer, två gamla torpedbåtar och andra intressanta prylar. I en del av hamnen stod vårt huvudmål, nämligen robotbåten R 142 Ystad. Planen var från början att vi skulle få åka på en tur i skärgården med den men tyvärr fanns inte tillräckligt med besättning till det. Lite besvikna blev vi förstås men detta kompenserades med en massa annat skoj istället. På R 142 fick vi en guidad tur genom hela fartyget och de startade även upp en av de tre turbinmotorerna som driver båten. Jisses vilken rök som vällde ut! Ingen dålig värmesignatur på den båten inte. I alla fall, som jag sa tidigare så skulle vi få bada, men inte ett helt vanligt bad. Vi skulle nämligen bada i överlevnadsdräkter! Även kallade 6-timmarsdräkt eller teletubbiesdräkt med tanke på hur man såg ut i dräkten. Vi hoppade ner i vattnet från kajen och simmade några meter till en räddningsflotte där vi sedan skulle ta oss upp. Man flöt oerhört bra i dräkten men det var lite svårt att simma i den.

Det blev ju tyvärr ingen tur med R 142:an men istället fick vi åka en annan båt, nämligen Sjövärnskårens trossbåt ARN! Vi turades om att styra den och fick lära oss lite om att navigera på vattnet. Samtidigt, om man inte var uppe på båtens brygga, så fick man lära sig några knopar och göra paracordarmband eller splitsa. Lärorikt och bra att kunna i olika sammanhang, inte bara till sjöss utan även på land.

DC flyg

FFK/Young Pilots hade förstås en egen dag och självklart skulle vi få flyga då! Vårt tillhåll denna dag var på Västerås flygplats och Kårstaben. Vädret var på vår sida denna dag även om ena gruppen fick dras med lite regn. Detta var dock inget som hindrade flygningarna. Dagen inleddes med flygsäkerhet och navigation och därefter ritade vi ut rutten som vi skulle navigera efter på karta. För några var det allra första gången de navigerade från luften, kanske till och med första gången de flög i ett litet flygplan, men trots det tror jag att alla tyckte att det var kul för vem gillar inte att flyga liksom? Det gick även bra för alla när det gällde att navigera. Vi hade duktiga piloter som hjälpte till om det behövdes. Efter flygningen begav vi oss mot flygledartornet på Västerås flygplats för att se hur de har det. Besöket var intressant och vi fick bland annat veta att tornet faktiskt är det äldsta som vi har i Sverige. Därefter gick vi till flygskolan SAA som ligger strax nedanför flygledartornet där en som jobbar där hade en liten föreläsning om hur det går till att bli pilot. Alla vi deltagare blev nog åtminstone lite lockade av pilotyrket. SAA hade, förutom några flygplan även en Boeing 737-simulator som vi fick kika in i. Oerhört imponerande hur verklighetstrogen den är! Medan vi väntade på att få titta på simulatorn så var uppvisningspiloten Jacob Holländer ute och övade med sitt konstflygplan och bjöd oss på en häftig uppvisning.

DC tgb

Under en av de mest stekheta dagarna åkte vi till grannstaden Enköping för att delta på Bilkårens dag. Dammigt värre var det men även oerhört kul också. Vi började med att bekanta oss med de fordon vi skulle åka med under dagen. Det var två Scanialastbilar, en Terrängbil 20 och en Terrängbil 30. Med dessa fordon skulle vi orientera oss fram på grus- och skogsvägar. Med terrängbilarna åkte vi även en terrängbana. Det var knappt man trodde att de skulle kunna ta sig fram där men det var inga som helst problem för de gamla trotjänarna. Vi fick även lära oss att sätta ihop Försvarsmaktens Sjukbår 2 samt montera fyra stycken sådana i Terrängbil 20 så att man kan transportera skadade personer. Ett annat roligt moment var att vi med hjälp av maskeringsnät skulle maskera en containers kortsida. Det var svårt men till slut fick vi till det. Kruxet var att använda sig av naturen och försöka få bort tydliga konturer. Att dölja reflexer och avvikande färger är också bra att tänka på. Annars syns containern hur enkelt som helst. Vi kan ha missat det lite men annars var det bra.

DC mc

Sist men inte minst har vi Frivilliga Motorcykelkåren, FMCK! På deras dag stannade vi på garnisonsområdet då det är där FMCK har sina motorcyklar. Höjdpunkten på dagen var att få åka med på motorcyklarna, gamla Husqvarna 258:or som trots sin ålder tog sig fram överallt, men innan dess skulle vi bekanta oss lite med dem genom att meka. När man kör är det av största vikt att bromsarna fungerar bra och därför tog vi av bromsarna och smorde dem. Sedan vill man även att motorn ska gå bra och få rätt bränsle- och luftblandning. Detta styrs av förgasaren så den tog vi bort och kollade så att allt såg bra ut. Det såg prima ut så den satte vi tillbaka och sedan blev nästa punkt att kontrollera luftfiltret. Allt detta låter kanske lite omständligt men motorcykeln är oerhört bra designad och lättmekad. Den har till och med sin lilla verktygslåda som man alltid har med sig när man är ute och åker.

Efter lunch gick vi igenom lite säkerhet och utrustning innan vi äntligen skulle få åka. Den första åkturen hade vi ett mål som vi skulle navigera till och ta reda på vad det var för något, efter det fick vi åka några vändor till i både skog och på vägar. Stundstals var det riktigt fartfyllt och det är verkligen imponerande vilka körförmågor Motorcykel 258 har. Det finns nog inte mycket som kan stoppa den, inte ens snö eller en meter djupt vatten. För att citera vad en från FMCK sa (med glimten i ögat förstås): ”I Försvarsmakten har vi inte roligt. Det är intressant och lärorikt.” Det stämmer väldigt bra, även om vi kan ha råkat ha kul också ibland.

Veckan avslutades på Bärbymässen inne på garnisonsområdet där det bjöds på en trerättersmiddag med dubbla efterrätter, om man nu räknar chips och godis som efterrätt. Vi tittade också på ett långt bildspel med bilder från den gångna veckan och därefter körde några av oss den väldigt kramgoa fotleken. På lördagen var det dags för oss att skiljas åt men innan dess kom det en kapten från Försvarsmakten och föreläste om Försvaret, vägen in samt Strilbataljonen varav han sedan svarade på våra frågor. På hans fråga om hur många som kunde tänka sig att jobba inom Försvarsmakten så räckte nästan alla 32 deltagare upp handen. Hade man inte blodad tand innan lägret så hade man det garanterat nu.

DC grupp

Tyvärr har allt sitt slut och det var minst sagt tråkigt att skiljas åt efter denna oerhört roliga och lärorika vecka. Det har varit hur kul som helst att få prova på vad de andra frivilligkårerna har för sig och man blev frestad att gå med i flera av kårerna, om inte alla. Stort tack till alla våra fantastiska ledare som såg till att lägret kunde genomföras så bra som det gjorde!

Er läsare uppmanar vi att söka till Defense Camp nästa år. Ni kommer inte ångra er!

// Felix Jansson och Elisabeth Dahlkvist

Ett steg mot bandvagnsinstruktör

SAMSUNG CSC

Onsdag kväll, 22.10 dag 9 av 11

Känslan att gå till logementet när vi städat undan efter de sista utbildningspassen för Bandvagnskursen som har varit våra ”försökskaniner” är rätt skön. Allt det som vi nött in på Instruktörs Grund har nu tillämpats skarpt på riktiga elever. Vi har fått feedback av erfarna instruktörer som har hjälpt oss att gå framåt i rollen som instruktörer och knyta ihop säcken där vi blandat allmänna råd och kunskaper med den speciella rollen att vara fordonsinstruktör.

 

SAMSUNG CSC

Måndag, dag 7 av 11

Det är inte helt fel att koppla av från kursen och göra något helt annat. I vårt fall bestod det av en utflykt till Hemsö fästning där vi fick en intressant rundvandring i ett fascinerande stycke nutidshistoria. Och hur det än är så halkar ju samtalen ofta in på verksamheten vi håller på med. Och guiden blev helt ofrivilligt ett ”utbildningsmoment” där hennes insatser diskuterades ur ett lärandeperspektiv. Lunch i solsken med fantastisk utsikt över Bottenviken kan ju också vara en inspirationskälla.

Och som avslutning på dagen passade vi på att besöka Härnösands ganska nya bilmuseum med 200 intressanta fordon där vissas specialintresse Londontaxi fick fullt utlopp och museets ägare kunde få en liten lektion i dess historia.

SAMSUNG CSC

Instruktörskurs fordon, som är ett led på vägen till att bli instruktör i Bilkåren, är en mycket intressant, inspirerande och annorlunda upplevelse. En liten kurs på två personer som blir omhuldade och handledda av två erfarna och duktiga handledare är en otrolig möjlighet och något som vi varmt kan rekommendera.

Klas Hannu och Håkan Ferner, IK-fordon Bandvagn

Härnösand augusti 2016

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

På kurs i Karlskrona

20160808_151759Äntligen är vi i gång med förarbevisutbildningen i Karlskrona.

Angelica som var vår kursadjutant och jag från Lindome bilkår tog bilen ner på lördagsmorgon till kursplatsen, där möttes vi upp av fyra instruktörer. Tre för mig tidigare okända personer där två av dem var bröderna Fransson som man hört talas om. Det tog två minuter så infann sig känslan av att vi känt varandra i hela livet.

De 14 eleverna började droppa in redan på söndagen inför måndagens uppstart, samtliga deltagare var män. De fordon vi hade med oss var sex stycken tlb, en tlb-släp och en buss.

Måndagen började med en guidad tur i bussen för att se och höra historien om Karlskrona och basen, detta var mycket intressant. Alla elever bodde på Marinbasen som var ett fantastiskt ställe.

Tisdag! Nu bar det av ut på kör plan och växlingsbanan alla är lyriska ”en grusväg hipp hipp”

Onsdagen kom och de flesta var trötta efter gårdagens övningar. Då var det dags för riskutbildning ”kunde det vara tillräckligt intressant för att hålla alla vakna”. Efter detta var det dags för körning stads yttre vilket var spännande för många, som inte kört på många år.

Torsdag! En fiktiv trafikolycka en mycket bra början på en dag i HLR. Samtliga var laddade för ett löptest, några i kortbyxor och andra i uniform med packning. Testet utförs på tid som nästan samtliga klarade.

20160810_110752Fredag kom och nu börjar allvaret. Vem är duktig på rullflak och bromssystem? Kanske alla utom instruktörerna, Ha Ha Ha! Kvällen för instruktörerna avslutades med en underbar middag hemma hos Bengt Fransson med fru samt hunden i huset ”lilla Nova” som blev sur och arg när vi skulle gå. Tack snälla för en trevlig kväll.

Lördag! Eleverna jobbar och sliter med glimten i ögat, det är inte alltid så lätt även om man tidigare har ett civilt körkort.

Söndag! Återigen en fantastiskt solig dag, veckan har varit helt underbar med bra väder och trevligt sällskap. Eleverna tog sig en fridag på en av öarna för att besöka ett trevligt museum och kanske även för att slippa undan oss instruktörer en stund.

20160808_204433Vecka två var det halkbanekörning som startade i ottan med en genomgång och där efter en fordonsmarsch till halkbanan. En trevlig halkig och givande dag som följdes upp av en fordonsmarsch med karta och koordinater. På uppsamlingsplatsen väntade en överraskning, vi hade byggt upp ett skådespel på platsen, det var en skadad person som togs till sjukstugan för omplåstring, där mötte syster upp med långt rosa svallande hår med ciggar i munnen. En rolig övning med många skratt. Det blev en sen kväll innan det blev dags för återsamling och genomgång av dagens äventyr.

Det vackra vädret håller i sig och på torsdagen gick dagen till återställande av fordon, tvättning med mm.

20160808_174741Torsdagskvällen avslutades på en trevlig restaurang med god mat och mycket glada skratt, eftersom alla nu avslappnade efter dagens uppkörningar och prov.

Fredag som var avslutningsdagen med allt vad det innebär. Alla var nöjda med kursen och dess innehåll. Önskemål kom att få stanna ytterligare två veckor då det kändes tråkigt att skiljas åt.

Många kramar och lycka till på era förband

Tack till kursledningen, adjutanten och alla underbara instruktörer för att ni gjorde kursen så trevlig!

Yvonne, Lindome bilkår

 

En kursplats kan betyda så mycket…

IMG_1888I helgen träffas Bilkårens instruktörer och adjutanter för en årlig konferens. I år är konferensen förlagd till Marma, några mil söder om Gävle. De som varit med länge i Bilkåren får nåt drömskt i blicken och börjar prata om kurser som de gått för länge sen.

En promenad runt på den gamla lägerplatsen så ploppar minnen upp. ”I den här lektionssalen höll jag min allra första presentation när jag gick instruktörskursen på 80-talet”, ”Här hade vi uppställningsplats”, ”I den här baracken bodde vi när jag gick lastbilskursen” och ”Här gick jag ungdomsaspirantkurs 1983”.

IMG_1885Marma var en av Bilkårens ”gamla” kursplatser. Mängder av kurser har genomförts här under några decennier och mängder av bilkårister har minnen härifrån. Tänk vad en kursplats kan betyda mycket för ett fortsatt engagemang i en organisation. Det var tufft, men roligt. Jag fick vänner för livet. Kursen förändrade mitt liv och gav mig nya möjligheter. Tack vare Bilkåren har jag det yrke jag har idag.

Så många intryck som betytt så mycket för så många. Och det tack vare en kursplats.

Eva

 

Med två vänsterkängor i packningen

Att starta sommaren med kurs var ett bra val, 10 dagar på Ledningsregementet i Enköping som bjöd på fint väder nästan hela tiden då jag tillsammans med ca 10 kurskamrater avverkade kursen lasthantering / Marsch & Transport bidrog ju till att upplevelsen blev så  bra som man hade hoppats på.

Att gå på kurs är intensivt, lärorikt och så många nya bekantskaper man får! Dessa kurser krävde också en rätt diger utrustningslista och jag packade flitigt efter vad som stod på denna som vi fått ifrån kurschefen innan. Jag brukar få lite stöttning utav min 5 åriga schäfer när jag ska göra något nytt eller något som han blir intresserad utav, så även denna gång, med skeptisk blick följde han mig hack i häl då jag plockade ner min utrustning, jag såg på honom att han visste vad som var på gång. Han klev i sakerna, låg på sakerna och flyttade på sakerna men jag fick ihop det jag skulle, trodde jag.

Efter en behaglig tågresa till Enköping blev jag upphämtad av adjutanten Susanne som körde mig till logementet och där mötte jag några utav kurskamraterna som anlänt denna lördag. Jag etablerade mig med sängkläder, hängde in mina kläder och så vidare. Det blev en lugn lördagkväll men nya och gamla bekantskaper som dök upp och fyllde upp skåp och sängar. Kvällen kom tidigt och klockan ställdes för att hinna få frukost mm innan uppställningen dagen därpå.

kängor

Jag sov gott denna första natt och när klockan ringde var det bara upp och hoppa, ta fram grönkläder mm. När jag kom så långt som att kängorna skulle på tyckte jag att det såg lite underligt ut där de stod tillsammans på golvet. Jag tittade, lyfte och tittade och tittade på dem igen på golvet – nej! Nej! Det var två vänsterkängor!! En sommar och en vinterkänga. Jaha, inget att göra, det fick bli gummistövlar på helt enkelt, det var ju söndag så något förråd fanns det ju inte öppet eller om möjligheten att få låna något fanns visste jag ju inte ännu.

Kände att det skulle bli mycket svettigt att gå med stövlar i 10 dagar men om det inte gick att lösa så hade jag ju ändå något på fötterna och tankarna gick till min hund, där fick jag för att jag åkte iväg.

Men det som är så fantastiskt är att på dessa kurser finns strålande, glada och hjälpsamma adjutanter så också i detta fallet. Jag förklarade bekymret för dem, Susanne och Carin som lyssnade och tog till sig problemet. En dag senare när eftermiddagsfikat levererades kom det även ett par svarta, underbara kängor – vilken lättnad!

Så nu var jag lätt och luftig om fötterna och kurserna kunde löpa på utan att behöva smälta bort i ett par gummistövlar.

lastväxlare

Kursen lasthantering bestod av smått och gott från sådant man tidigare lärt sig och utmynnade i bra repetition och roliga övningar samt praktiserande av färdigheter med rullflakshantering, lasthantering, säkring av last, kranhantering mm. Kursen byggde vidare och gick över till Marsch och Transport där vår grupp fick stifta bekantskap med packgruppschefer och genomförde en övning som varade i ca 2 dagar med övernattning på annat logement. Att hantera sin lastbil, backande utan speglar, byta flak bland tallar på nästan obefintliga vägar, camouflera ekipagen, köra efter noter eller koordinater, lösa problem, samarbeta med olika personligheter var bara något utav kursens innehåll. Varvat med mycket skratt, stöttande av både kurskamrater, instruktörer och kurschefer gör att man orkar mycket mer än man tror, kvällarna på logementet var ibland sena men det uppvägdes ändå av att vi hade det så roligt tillsammans. Och som vanligt lämnar man kursen med lite vemod i hjärtat, vissa personer kanske man inte träffar igen, vissa när man minst anar – så är det att gå på kurs

Lollo, Skaraborgs Bilkår

gruppbild LT

 

Linjebyggnadskurs för några av Bilkårens bandvagnsförare

Söndagen den 29/5 åkte Tommy Sandström, Conny Karlsson och jag upp till Knottebo i Åsbro. Målet var Energibranschens utbildningscenter, Svenska Kraftnäts beredskapsförråd och lager. På Åsbro Kursgård utbildas arbetskraften den svenska energibranschen är i behov av. Området består av 130 hektar skogsmark med övningsfält, ledningar och ställverk i alla spänningsnivåer. Kursgården ligger i södra Närke, ca tre mil söder om Örebro.

Vår utbildning gick ut på att lära oss, tillsammans med linjepersonal uppföra Canadastolpar som elledningar kan dras mellan. 1998 råkade Canada ut för en massiv isstorm. Stormen tyngde ner elledningarna och slog ut elektriciteten i flera veckor. Läs mer om eländet här.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/January_1998_North_American_ice_storm

linjebygge1

Efter detta trauma konstruerades stolpar som kommer upp relativt snabbt och som kan få igång elektriciteten. Svenska kraftnät har köpt dessa stolpar och vi tränade för att kunna resa dem. Bandvagnsteamet ingår i en grupp som ska kunna resa stolpen. Vår uppgift är att transportera ut stolparna, material och assistera med kraft. Stolpsektionerna är 3 meter långa, av aluminium och väger 135 kg.

Första dagen fick vi lära oss om bandvagnens kran, dess styrka och begränsningar. I sitt starkaste läge klarar kranen knappt 1 ton. Vi lyfte ofta tre stolpsektioner och placerade dem på var sin sida av flaket. Annan nödvändig materiel hade vi i på en pall med krage mellan stolparna. Lasse, en anställd på kursgården gick igenom lastsäkring med oss. Olika surrningar och dess syften. Risker och konsekvenser av dåligt surrad last talade vi också om. Det är skillnad att köra vagnen med tungt lastad bakvagn.

linjebyggnad 2Vi blev tilldelade vagnar och uppdelade i team. Henrik Wallen från Vallentuna och jag körde en vagn. För att citera Henrik så blev vi ett dreamteam. Att kunna samarbeta är avgörande för att lösa uppgifter, det vet vi alla. Om man dessutom kan ha roligt så går allt så mycket lättare. Henrietta Wagland, Rickard Hurtig, Conny Karlsson, Tommy Sandström och Mikael Wirén som deltog som bandvagnsförare bidrog i allra högsta grad till den trevliga stämningen.

Vi repeterade hur man kan öka kraften med block och flera fastsättningspunkter. Finurligt!

Mycket fokus låg på säkerhet och att undvika skador, både på material och människor. Tänker man på olycksrisken hela tiden så ligger man förhoppningsvis steget före. Killarna som klättrade och monterade stolpen fick tänka lite extra på vad de gjorde. Vi som assisterade från backen fick naturligtvis också vara alerta.

Vi hade naturligtvis kontroll före körning, körning mellan koner och repetion av allt vi tidigare lärt oss om bandvagnen. Vi orienterade oss ut till en kraftledningsgata för att träna på att lossa och lasta stolpsektioner. Det var närmare 30 grader varmt så både motorer och människor var varma. När motortemperaturen närmade sig det röda fältet på tempmätaren i vagnen var vi tvungna att köra igång fläkten på full värme i kupén för att få ner temperaturen i motorn. Då blev det hett på riktigt. Mycket vatten bara så klarar kroppen det. Med rep drar man upp nästa sektion som sedan monteras fast av personalen som klättrar upp. Bandvagnen bidrar med att dra upp sektionen. Det var ingen nackdel att kunna sina knopar i detta arbete. Det var mycket rep och linor.

linjebyggnad3

Det är inte svårt att förstå att bandvagnen är det ultimata fordonet för detta ändamål. Framkomligheten, styrkan och lastmöjligheterna är suveräna. Med rätt kunskap och ett bra teamarbete är det möjligt att bygga provisoriska elstolpar i händelse av en störning. Nu ser jag fram emot att lära mig mer och träna på det jag lärt mig. Upprepning är inlärningens moder.

 

Nicolina Hybert, bandvagnsförare i Bilkåren

Praktikant på väg mot kursadjutant

IMG_1678[1]

Praktikant jag är, en praktikant till Carin Widestål Liljenberg, och ska bli kursadjutant.

Just nu har vi hållit på i 6 dagar, huvudet är inte riktigt med , men Carin är lugn. Det ordnar sig. Okey, tänker jag, men var är den röda tråden?!!!!!  Finns ingen,  säger den rutinerade Carin.

Det bara händer saker, vi löser problem, vi fixar fika och handlar på Maxi. Maxi i Enköping är ett välkänt ställe nu, det gäller ju att man inte kör vilse i en ny stad.

Sen har vi den där pappersbiten, det ska göras utbetalningsunderlag, sammanställningar, betyg och så vill alla ha pengar, upprepar hela tiden SGI, ni måste ta ut ett nytt varje år……. beslutsdatum är det som gäller.

Sen ska man nog fixa en adjutantlåda med lite bra ha saker som gem, tejp, kaffekokare och egen dator mm….

Men riktigt kul och väldigt givande, härliga elever, många goa människor runtomkring en. Man är ju en i gänget.

Men hoppas hitta den röda tråden någon gång……………….

Susanne Klaar, snart kursadjutant